Kapitel 1: Jakten på drömmars uppfyllelse

* visserligen lämnat dammet på hyllan där du legat de senaste åren, men bara för att krypa ner i en ännu skitigare soppåse där du kan stanna tills sopbilen kommer eller din hund föder kattungar.

Jag känner väl till smärtan, frustrationen och vilsenheten under torftiga år som till synes är blottade på allt vad betydande bidrag till himlen och mänskligheten heter. Kanske är du mer välsignad än så, men känner igen den besvikelse och tröstlöshet, som kommer av ett livsverk mindre betydelsefullt än du hoppats på. I så fall, läs vidare.

Ödet

Förträng det, förvräng det - gör vad du vill, men faktum är att du är född att vara bland de främsta.

En nyfödd känguru, blind och förfärligt outvecklad, krälar sig fram millimeter för millimeter på en livsavgörande resa mot moderns pung, pådriven av en urinstinkt. Ett inre tvång lockar en nattfjäril till ljuset. Någonting inuti en fågel får den att flytta halvvägs runt jorden med häpnadsväckande precision. Också vi människor har en medfödd drift. Den sporrar oss att göra något av enastående betydelse.

Filosofen John Dewey likställde 'önskan att vara betydelsefull' med den starkaste drivkraften inom oss. T.o.m. Freud har, sitt stora intresse för sexualiteten till trots, erkänt att denna önskan efter att betyda något, är en mycket viktig mänsklig drivkraft. Det är verkligen ett av våra mest grundläggande behov.

Att söka en bot för cancer, bräcka ett olympiskt rekord eller spränga en byggnad i luften, är några exempel av de otaliga, ofta förvrängda manifestationerna av en längtan Gud lagt ner i oss.

När Kristus fyller livet med ljus och en gudomligt låga tänds inom oss, rivstartar förvandlingen i oss och den är lika dynamisk och omfattande som när ägg och spermie smälter samman. Ett avtrubbat sinne blir allt känsligare för Anden, gudomliga sanningar exploderar inom oss, vaga instinkter börjar mogna. Vi väcks till insikt om att vår medfödda längtan faktiskt är en önskan att tjäna vår Skapare; en stark längtan att nå vår fulla potential; ett begär efter att förverkliga syftet med vår vistelse i världen. Kort sagt, inom dig pulserar en längtan efter Det stora uppdraget.

Ordlekar

Med "stort uppdrag" och "tjänst" menar jag en kallelse; ett gudomligt föreskrivet tjänsteområde, som är sprunget ur Guds hjärta och räddar en mänsklighet i nöd. Det behöver inte betyda heltidstjänst som pastor eller missionär, men sett ur himlens perspektiv har det samma tyngd. Oavsett om den är på heltid, deltid eller fritid är en sådan tjänst helig, tillfredsställande och av ofantlig betydelse. Och oberoende av hur erkänd den blir på jorden kommer den alltid att hedras i himlen.

Jag syftar inte bara på att tjäna Gud utan att göra det till det yttersta av vår förmåga. Det är långt ifrån lätt. Det tvingar oss nästan över gränsen för vad vi klarar av. Men för var och en av oss är detta den enda sortens tjänande, som mest bidrar till den Allsmäktiges ära, samtidigt som det skänker oss den största tillfredsställelsen. På samma sätt som en missionär kan vara i Guds vilja innan han eller hon har blivit missionär, kan vi vara i Guds vilja innan vi har gått in i vår uppgift. Våra liv innehåller mer än tjänsten, liksom en rörmokares liv innehåller mer än rörmokeri. Och ändå är tjänsten en av de mest spännande ingredienserna i det kristna livet.

Även om det vore välgrundat att kalla allt lydigt tjänande för "tjänst", använder jag uttrycket i en snävare betydelse. Låt mig illustrera detta. Med kristuslik älskvärdhet och värdighet tjänade Josef Gud som slav och fånge i Egypten. Ändå kan och bör han inte, ha ansett det vara hans öde. Nedlagd i hans hjärta och väckt av en dröm, fanns en gudagiven rastlöshet som han inte vågade kväva. Den här boken inriktar sig inte på all gudfruktig tjänst, utan på den sortens tjänst som var Josefs yttersta kallelse, själva den jordiska kulmen på hans längtan.

Det är inte uppgiften i sig som utgör skillnaden, utan Guds kallelse. Hade Josef haft en annan kallelse skulle kanske slaveriet varit uppdraget han var född till, det där "något mer" som han trånat efter alltsedan ungdomen. Om det hade varit så, skulle livet som slav varit det enda som kunde skänka honom verklig tillfredsställelse. Trots att världens röster menar att slaveri alltid är mindre värdigt, skulle Josef medan han i stillhet lyssnade till Andens viskningar ha vetat, om Gud begåvat honom med den sällsynta förmågan att höja slaveri till ett heligt kall.

Aposteln Paulus, Johannes på ön Patmos och John Bunyan förvandlade sina fängelsehålor till predikstolar, varifrån de skakade om världen med sina pennor. På samma sätt skrev St. Ignatius, Madame Guyon och Dietrich Bonhoefer medan de var inlåsta och de skrev sig hela vägen in i historien. Och den korsfästa Kristus gjorde det till sin verkligt stora uppgift att behandlas som den värsta brottsling. Alltså kunde Josefs största uppgift teoretiskt sett ha varit att lida av en orättvis fängelsedom och det hade gett lika mycket högljutt bifall från Evigheten, som att vara Faraos högra hand. Att pressa Josef att ta en annan väg, att locka honom att överge drömmen att bli härskare, skulle varit ett verk av Satan. Josefs tro på drömmar blev avgörande. Det var, som du kanske minns, tydning av drömmar som säkrade hans frigivning och hjälpte honom att fullborda sitt öde.

Kanske tjänar du redan Gud liksom Josef i fängelset, men på något sätt känns det tomt, som om du fortfarande befinner dig i den väntande delen av ditt liv. Dina medarbetare vet att de redan har kommit rätt och kanske uppmanar de dig, att acceptera det nuvarande som ditt slutmål. Men även om deras motiv är hedervärda och de ur minnet plockar fram profetiska tilltal om sitt eget uppdrag, kan det bli så att de förleder dig att gå miste om din unika kallelse.

Nu ser du mitt dilemma. Den ena människans rätta väg kan bli en annans irrväg; en människas kallelse bli till någon annans frestelse. Hur kan en enda bok vända sig till så många människor med så många olika kallelser? Om uppgifterna skiljer sig från varandra, så skiljer det också mellan de olika uppgifternas vägspärrar. En del av oss har fått kalla fötter, andra hetsporrar behöver svalna, åter några har en ljummen ande. Ett fåtal är som den minsta björnens gröt; alldeles lagom. En del av oss har aldrig varit i närheten av vår kallelse medan andra, som både är lovande och har stora behov, plågas av att ha tackat ja till ett engångserbjudande och förverkat chansen.

Det är oundvikligt att det i boken uppstår spänningar som hotar spränga den i bitar, eftersom jag vänder mig till en så mångskiftande publik. Ändå hade det varit en större risk att skriva separata böcker. Tänk om du fick tag på fel bok!

Tack gode Gud att det finns en lösning på problemet. Jag förlitar mig helt på att Guds Ande ska peka ut de sanningar som just du behöver. Om du stämmer in i min bön kommer Gud att tala till dig genom den här boken.

Ett illa tilltygat helgons bekännelser

Den här boken är annorlunda. Jag försöker inte föreställa mig eller minnas hur det är att ha problem. Jag dryper själv av dem.

Jag var 43 år när Herren äntligen började befria mig från frustrationen och ge mig den uppgift jag förberett mig på sedan jag blev till. (För en kort förklaring, på engelska, av vad detta innebär, se Testimonies.) I samma stund som dessa möjligheter dök upp, slutade jag att göra tillägg i den här boken. Så, med undantag för dessa tre kursiva stycken skrevs hela boken under mina mörka dagar. På sätt och vis räddade boken mitt liv. Du kan aldrig tro hur beroende jag var av att få läsa den här boken om och om igen, dag efter dag, år efter år. Det är som om Gud skrivit den för min skull, istället för tvärtom.

Det är ett högtidligt faktum att mitt enda skäl att leva är att ära Gud, och tills alldeles nyligen hade jag uppnått det målet i en utsträckning som alls inte stod i proportion till min önskan. Min längtan att tjäna Gud var enorm. Det förundrar mig att den inte hade ihjäl mig. Det var nära. Alltsedan barndomen har den vuxit och vuxit och för det mesta har drömmen verkat omöjlig att uppnå.

Nu förändras saker och ting. Varje dag får jag e-post från människor med olika problem. Jag bara kopierar några passande stycken ur den här boken och så skriver de tillbaka och berättar i detalj hur Gud på ett mäktigt sätt berört dem. Herren har gett mig en ömhet som jag bara inte hade haft, om min väg varit lätt. Antalet människor med självmordstankar som skriver till mig är förundrande stort. Det faktum att jag själv har varit där ger mig en viss skärpa. Jag är så tacksam för varje prövning och de till synes oändliga förberedelserna, och jag kan nu lägga mitt skrangliga vittnesbörd till Skriftens auktoritativa påstående att hos Gud finns svaren.

När det handlar om att känna sig värdelös är jag expert. Under det andra året i high school hade min klass en popularitetsomröstning. Du vet redan vem som kom sist.

Det tog mig de första arton åren i mitt liv att uppbåda modet att fråga en flicka - vilken som helst - om hon ville gå ut med mig. Hon vägrade förstås. En gång gick någon till min stora förundran med på det. Istället för att bli överlycklig dök jag på magen i en sjö av medlidande, förskräckt över att någon var ensam nog att vilja ha en helkväll med mig.

Det var min stolta och bekymmersfria ungdom det. Jag har rasat flera pinnhål sedan dess. Man skulle kunna kalla mig för en himlens soffliggare, tiggare eller parasit. Jag lever upp himlens allmosor och gör inget i gengäld.

Jag inser att ingen kan förtjäna sitt andliga uppehälle. Vi kan aldrig återbetala Gud för de välsignelser vi fått på vårt livs värsta dag, men man kan ju tycka att jag åtminstone kunde få utföra några ströjobb här och var. När jag vill uppleva spänning tar jag av mig skorna och för att titta på medan tånaglarna växer. Varje gång jag ringer himlen för att erbjuda mina tjänster dör linjen. Jag vet inte vad det är som händer. Om jag bara finge höra lite himmelsk musik så jag visste att jag står i kö.

En del människor samlar på frimärken. Jag samlar damm. Mina största bedrifter är enastående - ensamt stående i kallt ösregn. I den andliga världen är jag som den välmenande, men ständigt patentlösa uppfinnaren i TV-programmet Lorry.

Allt började så bra - född av kristna föräldrar, på-nytt-född vid åtta års ålder, helsåld på Gud, troget växande i andlig kunskap och sedan fyra produktiva år på universitet i förberedelse för tjänst. (Låt inte min utbildning avskräcka dig: När min IQ är på topp är ändå det enda hos mig, som kan påminna om intelligens en allt högre panna) Universitetet följdes av ett års missionsarbete i Asien varefter jag gick på ett bibelcollege som utmynnade i sex månader med ännu en missionsgrupp, därefter följde -

Ingenting. År efter år av ingenting alls. Författande av böcker som ingen läste. Undervisningsband som ingen lyssnade på. Misslyckande i varje form och färg. Om du är trött på berättelser om framgång, kommer du att finna min historia uppfriskande och annorlunda.

Efter flera år utan ens en profan anställning fick jag till slut ett jobb. Timma efter timma stod jag och balanserade på en trappstege, ensam i ett dammigt skjul och matande en ständigt hungrig maskin. Fem ensamma kämpade jag i dånet och dammet från en krossmaskin vars dödliga käftar skulle fyllas med famnar av papper, som bombarderats med trasigt glas, rutten mat och ibland smuts alltför motbjudande att beskriva. Jag var en heltids-Garbo med en deltidslön.

Det är vid sidan av arbetstid som många av oss finner vederkvickelse och förnöjsamhet i en glad jakt på utmaningar. Jag är då vanligen på toppen av min förmåga, nedkrupen i sängen med filtar upp till öronen. Fysiska begränsningar tvingar mig att ha ljuset släckt upp till elva timmar om dygnet. När det handlar om att uppfylla drömmar är jag i en klass för sig. Jag bulldozrar mig igenom alla bekymmer, tupplurar mig igenom kriser och under triumferna ligger jag i vinterdvala. Om aktiv kristendom hade varit belagd med dödsstraff, skulle min största skräck vara den elektriska filten. Med en V-8:s prestanda och bränsletank som en Corgi Toy måste jag vara världens lataste arbetsnarkoman, som dessutom håller på att bli gudsrikets Rip Van Wrinkle. (Det är inget stavfel, wrinkle=rynka övers. anm.)

Äktenskap och familj dövar den molande värken, antar jag. Ja, du gissade rätt. Ogift. Det sägs att jag är ett riktigt kap, som Kap Horn: att vistas för länge i närheten är riskabelt - i bästa fall kommer man undan med lite illamående. Enligt min bedömning är jag dessutom stiligare än Casanova. Han är död.

Med undantag för ett fåtal veckor här och där, har jag sedan min tidiga barndom varit övertygad om, att ingen kvinna vid sina sinnens fulla bruk skulle vilja ha mig eller att jag skulle vara en så otillräcklig äkta make, att jag aldrig skulle våga förstöra någons liv. Men jag är fortfarande fåfäng nog att tro att jag lyckliggjort många kvinnor - alla de som gift sig med någon annan.

Jag ser vad de människor jag växt upp med har åstadkommit och jag känner hur jag krymper. I kyrkan presenterar sig ibland någon främling. Jag stålsätter mig inför det oundvikliga 'Och vad jobbar du med?' Vid dörren står en pastor som vet hur lite jag gör. Jag slinker ut en annan väg. Jag kör hem ensam. Och jag lider.

Avundas mig om du bara måste, men tyck inte synd om mig. Trots att sanningen fortsätter att springa ifrån mig, blir prövningar rätt lustiga så länge Gud skriver slutpoängerna. Jag önskar ofta att han skulle föredra korta vitsar, men allt Gud gör är s-t-o-r-t. År efter år fortsätter han att bygga upp spänningen tills en dag hela himlen exploderar av hänfört skratt i glädje över Guds överväldigande lösning på problemen. Låt oss sticka in ett par fniss innan det stora gapskrattet bryter loss.

Vem som helst kan missa en båt. Jag har missat havet. Jag är glad att jag hamnade på rätt planet.

Jag hyser en passion för uppgiften att undervisa. De enda orden jag har hört från Gud angående detta är 'bli inte lärare allesammans'. (Jakobs brev 3:1) Jag erbjöd Gud mitt liv, villig att gå in i en heltidstjänst, för mer än tre årtionden sedan. Min ständigt växande längtan efter det har burit lika mycket frukt som en öken under torrperioden.

Då plötsligt, efter det att jag skrivit större delen av den här boken, vek jag om hörnet. Och gick rakt in i en vägg. Jag blev tvungen att ta ett nytt jobb som fick min tidigare 'skärseld' att likna paradiset. Innan var min kropp förslavad av ett förnedrande arbete, men mina tankar var fria. Nu har man tagit också mina tankar ifrån mig. Mina möjligheter att skriva har fått sig en törn. Fastän det är mer terapi än en tjänst att skriva för en icke existerande publik, tycktes tanken på just det vara det enda som förmådde hålla mitt huvud ovanför förtvivlans vilda, grå vågor.

En ung kvinna, som var både populär och attraktiv, tände en tändsticka och dök rakt in i ett livslångt mörker. Det hade läckt in gas i rummet. Explosionen slet sönder henne, brände upp och tillintetgjorde en från början normal kropp. Det gjorde ont när jag fick se det tillstånd hon befann sig i. Min tuffaste kamp var emellertid inte att bekämpa tårar av medlidande, utan av avund. Om jag hade fått lida som hon skulle jag förmodligen fått en liten pension och på så vis skulle jag, trots enorma begränsningar, fått mer tid att skriva.

Det händer att jag blir lite negativ. En gång sökte jag arbete på ett lokalt mentalsjukhus. Intervjuarna ville ha tag på någon som väl kunde förstå deprimerade, psykotiska patienter. När de följde mig till dörren mumlade de något om att jag var överkvalificerad…

Då, medan jag virvlade omkring bland sönderslagna förhoppningar och krossade drömmar, började det långsamt gå upp för mig att jag inte flyter runt bland mänsklighetens avskum, utan i dess grädda. Jag tog en titt i arkivet hos himlens arbetsförmedling. Du kan aldrig ana vilka stora namn som funnits i pärmarna. Skriften och flera hyllmetrar med kyrkohistoria dignar av berättelser om sensationellt framgångsrika människor, som i åratal försmäktat i väntrummet hos himlens arbetsförmedling. Jag har grävt fram fakta som bekräftar att ljuset i slutet av tunneln inte är ett godståg - det är lysande framgångar, en strålande fullbordan av din livsuppgift. Efter flera år av bön och sökande har jag funnit svar som har makt att revolutionera både ditt och mitt liv.

Se det som att Gud är Mästerbagaren och vi smeten, ett blivande mästerbakverk. Är jag täckt med spilld mjölk? Underbart! Har jag ägg i ansiktet? Det är en bonus. Är jag rörig? Ljuvligt, det är meningen. Vispar någon till mig innebär det att jag utvecklas. Har jag det hett om öronen betyder det att jag värms upp inför min uppgift. Är jag halvfärdig är ändå något gott på gång. När det känns som att jag förvandlas till smulor närmar jag mig fullkomlighet. Allting går som smort.

Jag har inte känt igen mig själv på sistone. Alla har lagt märke till förbättringen. Om de hemligheter jag ska dela med mig av, fyller mig med glad förväntan, tänk vad de kan göra för någon så normal som du.

En karta över boken

Medan du glider fram igenom den här boken kommer skiftande teman stiga och falla. Som vågor på havsstranden kommer tankar att dra sig tillbaka och sedan dyka upp igen. Det är min bön att detta rytmiska tidvattensflöde ska visa sig vara lika själavårdande för dig som det har varit för mig. Dessa vågor är emellertid mer utformade att skaka om dig så att du vaknar till, än att invagga dig i koma.

Hesekiel fruktade att hans ord skulle ge effekten av en vaggvisa, när hans åhörare behövde en trumpetstöt.(Hesekiel 33:31-33) Till skillnad från Hesekiel, som bar med sig anklagelser till de förhärdade, vill jag bringa tröst till de sårade, och ändå räds också jag vaggvisor. Elektrifierande sanningar som trallar förbi utan att ladda dig med hopp, är min mardröm. Mitt uppdrag är att få nedtrampade och förvirrade själar att lätta och sedan se till att de svingar sig i höjden. Alltså skriver jag i staccato och använder såväl cymbaler som violiner. Istället för att ge dig broar, som frestar dig att gå på, lämnar jag ibland öppna klyftor, som lockar dig att ta en rast och låta allt sjunka in. Mitt mål är att lyfta dig, inte bara för en månad framåt, utan för evigt. För att det ska kunna ske måste sanningar slå till med ny kraft. Braken och skrällarna då behandlingen av vitt skilda ämnesområden snabbt växlar, borde vara till hjälp. Och när det är fara för att en livsviktig sanning ska blekna bort från ditt medvetande, behöver du få en dusch av den igen. Åtminstone är detta min ursäkt för en bok, som ser ut som gudomlig uppenbarelse filtrerad genom en rörig hjärna. När du flyter runt på dess vågor kommer du att kränga och störta ner i vågdalar, som en liten båt på ett stort hav. Det borde hålla dig vaken.

Du kommer att lägga märke till att också humorn går i vågor. Faktum är att den är på väg att vinka adjö och sjunka undan för ett bra tag. Dess fräcka lilla huvud kommer att dyka upp igen. (Det fanns humor på varje sida innan någon rättade min stavning)

Boken är förresten pepprad med hänvisningar till Skriften. Dessa ska locka dig att konsultera en bok som är överlägsen den här.

Jag har näsa för en god historia. (Den har rum för det mesta av Krig och fred.) Så för att öka substansen och ditt intresse, citerar jag berättelser om nästan trehundra män och kvinnor. Varje person är utvald för att en sida av hans eller hennes liv exemplifierar en värdefull princip. Det är ingen bekräftelse av deras tjänst eller lära. En del av dem är inte ens kristna. Jag låter mig ledas av Guds bok som är proppad med berättelser om avgudadyrkare och luggslitna helgon. Den Heliga Skrift inbjuder oss att kalasa på Salomos visdom utan att delta i hans dårskap; att vara stolta över jätteförgöraren David och skämmas över David äktenskapsförbrytaren. Så för att öka substansen och ditt intresse, citerar jag berättelser om nästan trehundra män och kvinnor. Varje person är utvald för att en sida av hans eller hennes liv exemplifierar en värdefull princip. Det är ingen bekräftelse av deras tjänst eller lära. En del av dem är inte ens kristna. Jag låter mig ledas av Guds bok som är proppad med berättelser om avgudadyrkare och luggslitna helgon. Den Heliga Skrift inbjuder oss att kalasa på Salomos visdom utan att delta i hans dårskap; att vara stolta över jätteförgöraren David och skämmas över David äktenskapsförbrytaren.

Det är nödvändigt att den här boken är livsförvandlande, men min kärleksgåva till dig och Herren är den bön och smärta som ägnats åt att göra boken underhållande och till ett nöje att läsa. När Gud gör något är det inte bara funktionellt, utan också vackert; inte bara torr nödvändighet utan också ett överflöd av oväntad glädje. Han skapade t. ex solen, till att inte bara vara en viktig energikälla, utan också till att ge mänskligheten ett solsken att njuta av, tjusas och inspireras av. Detta av Gud formade eldklot är mer än en tidvisare. Dess strålar lyser inte bara upp, de gnistrar och dansar, de målar regnbågar och den ständigt föränderliga prakten i oändliga soluppgångar som skvätter färg över hela jorden. Allting Gud gör visar upp hans outtröttliga kreativitet och generositet.

Vad jag längtar att få bli mer lik min Far!