Andens gåvor är vår utrustning för aktiv tjänst. Anden ger oss den särskilda blandning av gåvor som passar vår individuella kallelse. Ändå ser vi bara sådana gåvor som evangelisation, profetia, undervisning och mirakel och ignorerar den andra hälften, d.v.s. att hjälpa andra, administration, att visa barmhärtighet, givande och tjänande. Du kanske t.o.m. känner dig tvungen att se efter i Bibeln innan du kan tro på att dessa hör hemma bredvid de mer uppseendeväckande andliga gåvorna. (Rom 12:7-8; 1 Kor 12:28)
Att döma av hur vi ser upp till ett fåtal gåvor och nedvärderar resten tycker vi att idealet för Kristi kropp är ett par gigantiska pladdrande läppar, en fingernagel som avger stötar med gudomlig kraft och i övrigt en hög med diverse avtärda fragment och rester.
Finns det verkligen något sådant som en alltför simpel tjänst? Är det inte snarare så att det enda som kan göra en tjänst medelmåttig är en medelmåttig insats? I ett sammanhang som handlar om tjänst talar Paulus om en ständig strävan efter förbättring. (1 Kor 14:12 i den engelskspråkiga Amplified Bible. Denna tolkning av versen är svår att göra i den svenska Bibeln även om sammanhanget handlar om att sträva efter de andliga gåvorna och att använda dem på ett så bra sätt som möjligt. Övers. anm.) Det är en utmaning direkt från Guds tron till varje bibeltroende kristen, att göra ett utmärkt arbete.
'P.g.a. Kristi majestät; gör små saker som om de vore stora,' rådde Hudson Taylor. Han sade att vi t.o.m. skulle hänga upp kläder, tvätta oss, klä oss och kamma håret på höjden av den förmåga Gud har givit oss - allt till Guds ära. (Jag blev så imponerad av detta att jag valde ut en lämplig fläck på golvet, genomsökte två smutsiga skjortor, böcker av olika sort, tre sockor och en sko tills jag slutligen fann en penna, blåste bort dammtussarna och skrev ner citatet. (Min speciella gåva är att uppmuntra. Människor kommer hem till mig i tro om att de är värst av alla, men åker härifrån mycket lättade.)
Om du är kallad till lokalvårdare, anta då den utmaningen med samma elegans som Strauss, samma noggrannhet som Michelangelo, sådan uthållighet som Edisons och hängivenhet som Jesse Owens. Polera med en moders kärlek, koncentrationen hos en hjärnkirurg och glädjen hos en nyförälskad. Lägg ner hela din själ i arbetet tills det glänser av himlens härlighet; tills Gud kan spegla sitt ansikte i dina golv; tills hela himlen hyllar dig som en förebild för all världens lokalvårdare.
Är det hopplöst idealistiskt? Du behöver ett konkret exempel. (Det där är en vink om att det är dags att gripa tag i nervtrådarna. Som jag tidigare nämnt känner jag mig alls inte skyldig att begränsa exemplen till kristna eller okontroversiella personligheter.)
Långt innan han blev känd bland TV-tittare, ville Mr T bli livvakt. Han beslutade sig för att bli världens bästa. Några få stycken kan aldrig göra rättvisa åt hans hängivenhet i att nå detta mål.
Två timmar varje dag ägnade han åt att gissla sin kropp med hård träning av både snabbhet och uthållighet. Han köpte böcker om polisarbete och skrev till vaktbolag efter mer information. Han gick på seminarier, på praktiska träningskurser och på olika skolor för rättsutövning. Han studerade andra livvakter och observerade den speciella personal som beskyddar statshuvuden. För att få mer erfarenhet tog han säkerhetsjobb utan lön. De flesta i branschen tyckte att kunskaper i första hjälpen var onödigt. Mr T var av en annan åsikt så han blev säkerhetsvakt på ett sjukhus. Han blev befordrad och kom med i USA:s nationalgardes militärpolis för att få vidare utbildning. Hans beslutsamhet gjorde att han utsågs till den bäste av 6000.
En av hans klienter var den dåvarande världsmästaren i boxning, Leon Spinks. Mr T ägnade två dagar före Spinks ankomst åt att försäkra sig om att hotellet var säkert. Limousinen stod redan parkerad i ett bevakat garage i närheten. Han satte ut tio fällor runt den för att ytterligare öka säkerheten och tog sig ändå tid att kontrollera att ingen kommit i närheten av bilen. Han sökte igenom den två gånger samma natt och natten därpå sov han i limousinen så att ingen skulle kunna lura ut tiderna för hans säkerhetskontroller. Det här var bara en liten del av alla hans mödor de där två dagarna, som var typiska för hans skrupulöst noggranna hängivenhet i att beskydda sina klienter.
Allt, t.o.m. hans klädsel och hållning, var fläckfritt. Han var en man som respekterade sina klienters förtroende, en man som inte kunde köpas eller distraheras: en man med solid integritet. Under ett uppdrag förvandlades han till en maskin som avsökte varje möjlig källa till fara. Han blev en dator som kunde överlista den slugaste angripare. Han blev en mänsklig sköld. 'Jag offrar mitt liv för att rädda ditt,' garanterade han varje klient.
'Om ett skott avfyras mot dig, tar min kropp emot det. Om en kniv riktas mot dig, skär den in i mig.'
Hur är det med din överlåtelse om du jämför med hans?
Sjuksköterskors standard och status sköt i höjden sedan Florence Nightingale skänkte en atmosfär av heligt kall åt ett yrke som tidigare ansetts vara föga bättre än prostitution. Edith Schaeffer - Francis hustru och värdinna i den kristna alphyddan L'Abri - menade att bordsdukning kunde förhöjas till en konstart. Det återstår för världen att se hur du kan förgylla den uppgift du har framför dig.
Världen förundras över geniernas stordåd. Den blir också berörd när någon övervinner ett omfattande handikapp för att göra något en normal person kan, men även om världen inte ser det kan också vanliga människor vara kapabla att utföra hjältedåd.
Paul White som senare blev känd för sina böcker om Djungeldoktorn, ville bli missionär med medicin som specialområde. Hans ekonomiska predikamenten gjorde att han var tvungen att vinna ett stipendium att betala sina studier med. För detta var han tvungen att bli bland de tvåhundra bästa eleverna efter det sista årets high school-examen i hans hemstat New South Wales i Australien. Han kom på hundranittioåttonde plats. För att göra det ännu mer dramatiskt hade han, för att uppnå detta resultat, inte bara studerat febrilt utan varit tvungen att gå om det sista året i skolan. För att göra en riktig thriller av det hela ska du få se kraven för stipendiet: det skulle upphävas så fort han, under något av de sex följande åren, blev underkänd i en tentamen eller i en del därav. Under det tredje året underkändes drygt hälften av studenterna. Gränsen var satt vid femtio poäng. Han klarade femtio, femtio och femtioett poäng och han hade drivit sin förmåga så långt det gick. Då hade han fortfarande tre år kvar.
Paul White kanske har en makalös förmåga, men för mig är hans läkarexamen ett under av samma sort som när en kvinna utan armar byter kläder på sitt barn. Det är lika sensationellt som en man som går på Mars.
Det är inte ofta i livet vi har de exakta mått på vad vi åstadkommit som studenter har, men vi kan precis som White hålla hårt i Jesus hand och, med modet hos en lindansare och till änglarnas tysta förtjusning, vingla vidare på toppen av vår förmåga.
Guds favoriter
'Gud måste älska vanliga människor för han har gjort så många sådana.' Vi skrattar åt det där, men det är en sanning.
Från Mose med tunghäftan till glappkäften Petrus; från magplasket Jona till vingliga Noa i det blå (se 1 Mos 9:21); från Job i sitt trubbelbad till Mordokai som blev den som skrattade sist är Bibeln full av vanliga människor som åstadkom alldeles utomordentliga saker i Guds tjänst. Du är utsedd att fortsätta denna tradition.
Om du ser ut att vara obetydlig i världen, stärker det bara Guds längtan att upphöja dig. (Job 5:11; Ps 113:7-9; Jes 40:4; Hes 17:24; 21:26; Luk 1:52-53; 1 Kor 1:26-29)
Ta t.ex. Messias födelse. Ledarna, lärarna, teologerna och prästerna fick inte veta något om den. Himlen delade nyheten med herdar i arbete; med gamla Hanna och med några österländska stjärntydare. De senare var troligen inte ens judar. (Luk 2:8-18; 36-38)
Det var de vanliga människorna som gladeligen kom för att lyssna på Jesus. (Mark 12:37b) och det var från deras led han handplockade de som skulle vara med och tända hans härlighets eld på jorden. Han valde brushuvuden med lantliga dialekter, en tullindrivare (en oviktig populist som vilken samhällsmedborgare med självrespekt skulle spotta på) och träskallar med valkiga händer, stinkande av fisk.
Kristus var hela tiden medveten om de osynliga människorna. Det kunde röra sig om en föraktad tullindrivare som kikade ut mellan löven, en oren kvinna som trängde sig fram genom mängden, en vildögd galning i Dekapolis obygd, en olycklig enstöring vid en damm, en blind och missanpassad man, en illaluktande spetälsk, en krympling eller en stum person. (Luk 19:2-9; 8:43-48; 7:11-15; 21:1-4; 8:27 ff; Joh 5:2 ff) För en trött och hungrig Jesus var det viktigare att bekanta sig med en föraktad kvinna och ge hopp åt en samarier som levde i synd, än att äta. Samhällets förskjutna gjorde honom varm i hjärtat.
Var det än fanns minsta antydan till en vänlig handling, fanns där också religiösa som sjöd av förakt och en Jesus som glödde av beundran. Ett fattighjon som lade en ensam slant i kollekten, en gatflickas löjeväckande tvättning av hans fötter och en pojkes fisksmörgås var saker som rörde hans hjärta. Maria satt bara på golvet och var helt uppslukad av hans undervisning. Det var tillräckligt för att fylla honom med beundran. (Mark 12:41-44; Luk 7:36-50; Joh 6:9-11)
Jesus chockerade alltid sina åhörare genom att välja ut de namnlösa till att uppmärksammas speciellt. Samhället såg en smutsig tiggare, en besmittad böld i grannskapet, ett ämne för teologisk debatt (Är det rätt att hela någon på sabbaten? Vem har syndat, han eller hans föräldrar?) Jesus såg en värdig mottagare för Guds mäktiga kärlek, ett dyrbart Guds verk som flödade över av skönhet, värdighet och hjärtslitande behov; någon att dö för. Medan folkmassorna körde näsan i vädret öppnade han sitt hjärta. Folket försökte få tyst på den blinde gaphalsen Bartimaios där han låg och krälade i vägdammet. De krökte läpparna åt Sackaios, den penningförslavade dvärgen som snart växte sig större än någon av dem genom att uppvisa utomordentlig generositet. Jesus efterföljare ville skjuta undan alla snorungar. De bekämpade den kaananitiska slynan vars oupphörliga tjat höll på att driva dem till vansinne. Ingen kunde gissa sig till vem Jesus skulle göra den äran härnäst. De kunde vara säkra på att det skulle bli någon förlorare som de inte ens lagt märke till eller någon pinsam källa till irritation som borde hålla tyst och ge sig iväg. (Mark 10:46-52; Luk 19:2-8; Mark 10:13-16; Matt 15:23)
Jesus kom för att visa oss Fadern. (Joh 14:9) Idag ser den religiösa världen fortfarande bara de stora namnen, medan Gud värderar de okända högt. Han finner glädje i att skänka evig skönhet och ära åt deras enkla gärningar.
Ända sedan hemmafrun Maria var mamma åt Guds son och världens störste Lärare någonsin, tillbringade fem eller sex gånger så lång tid åt att snickra än åt att föreläsa, har hela mänskligheten visat upp levande exempel på att det jordiska kan vara heligt.
Världen är full av Guds hemliga agenter, evangeliets tjänare som framgångsrikt har infiltrerat fiendens territorium med hjälp av alla möjliga sorters sinnrika förklädnader - hemmafru, rörmokare, busschaufför...
En av de största influenserna i evangelisten D.L. Moodys liv var det numer kända uttalandet 'Moody, det återstår ännu för världen att se vad Gud kan göra med och för och genom och i en man som är helt och fullt överlåten till honom.' Dessa ord, som berörde mannen som berörde massorna, yttrades av en slaktare.
I Argentina förs ett dygnet-runt-krig med böner i något som kan vara ett av de mäktigaste andliga centren för förbön som världen någonsin skådat. Någon oberoende observatör har dragit slutsatsen att det är kraftstötar från denna kontinuerliga bönestorm som utgör bränslet till den massiva argentinska väckelsen som dessutom läcker över till resten av världen. Deltagarna är 2000 fångar.
Broder Andrew - 'Herrens smugglare', berättar om en flicka som blev kristen bara för att han lydde Andens ingivelse att inte dela evangeliet med henne. Han befann sig i den ideala situationen för att vittna, men hans andeledda vägran att exploatera den gjorde att flickan greps av rädsla att det snart skulle vara för sent för henne. Detta berörde henne som inget annat och hon gav sitt liv till Herren.
Journalisten som fann Livingstone och som blev omvänd av honom, skapade i början stora rubriker och gav dessutom ut en bok om sitt äventyr. Det är dock inte det som intresserar mig, utan ett brev Stanley skrev några år senare. Enligt en modern värdering av missionens historia, gjorde detta enda brev, sedan det publicerats i en tidning, mer för missionens sak än många missionärer lyckats med under en hel livstid.
Försök undvika att underskatta Guds förmåga att använda dig till sin ära. Det gäller också de mest triviala saker du gör.
(English Only)
Download the full book (In English)
More exciting webpages by Grantley Morris:
Comments? Prayer Request?
netburst@net-burst.net The Mail Box Looking forward to your mail! (Please mention which of the web pages you are referring to, and ensure your return E-mail address is correct.)