Vår Ledares uppträdande chockerade det religiösa etablissemanget. Kristus festade med skurkar, fyllon och horor. (Luk 5:29-30; 7:37-39) En prostituerad kysste hans fötter. Han gjorde saker under sabbaten som han inte borde göra. Han förolämpade dignitärer genom att kalla dem för huggormar, blinda dårar, vitmålade gravar och andra kärvänliga smeknamn. (Matt 15:12-14; 23:1-7,13-33) De som stod honom närmast hade vanligtvis ingen aning om vad han talade om - han varnade dem för Fariséerna och de trodde att han klagade över att de lämnat brödet kvar när de gick vidare (Matt 16:6-12) - men för dem som befann sig utanför den inre cirkeln, var Kristus inte alls lika tydlig. 'Ät mitt kött och drick mitt blod,' krävde han. Stora skaror gav sig äcklade iväg (Joh 6:53,60,66) Han upphöjdes av demoner och föraktades av teologerna. Han talade med en feber, ett träd och till och med en storm. (Mark 4:39; 11:14; Luk 4:39) Det dröjde inte innan Jesu mentala hälsa blev ifrågasatt. Vid ett tillfälle kom hans familj för att omhänderta honom (Mark 3:21) Ständigt förstörde han begravningar, fråntog tiggarna deras enda inkomstkälla - deras handikapp - och retade upp religiösa ledare. Han gjorde gegga av spott och kletade det i ögonen på en tiggare. (Joh 9:6, se även Mark 8:23) Han stack fingrarna i en mans öron, spottade och högg tag i mannens tunga. (Mark 7:33) Hur många kyrkor skulle tolerera ett sådant löjligt beteende? Han genade över en sjö utan att ta med sig båten. (Joh 6:19) Han skickade 2000 svin att rusa rakt in i döden (Mark 5:12-13) Han angrep templets personal fysiskt (Joh 2:15) Ingen - varken vänner, familj, beundrare, hängivna efterföljare, lagiska eller slappa - kunde acceptera hans ståndpunkter särskilt länge.

Är du verkligen säker på att du vill vara lik Kristus?

Att förkroppsliga den gudomliga perfektionen gjorde vår Frälsare till en sådan udda figur att ingen visste vad de skulle ta sig till med honom. Ändå kommer vi i vår mänskliga ofullkomlighet inte att vandra på jämnare vägar. Kristus gav oss sin Ande och om vi törs följa hans befallning kan vi förväntas störa människors känsla för god ton och klokt beteende lika ofta som han gjorde. Så har det alltid varit.

Söndag efter söndag runt om i landet, läses med vördnad från predikstolar om Skriftens hjältar. Men om Bibelns brokiga skara gjorde ett återbesök på den här planeten, skulle de då vördas i våra kyrkor?. Även Fariséerna vördade döda profeter. Det är de som fortfarande är vid liv som får oss att nervöst skruva på oss. Vi har Jesus som drack och nasaréerna som avstod till och med från vindruvor. (4 Mos 6:4) Salomo bar extravaganta kreationer. Lika heliga män var klädda i trasor. Paulus kläder skulle placera till och med en apostel på svarta listan i de flesta kyrkor. (Ja alltså, om det inte var en klänning han hade på sig, vad var det då? Ett nattlinne?) En del bodde i palats och andra i grottor. En del av dem var fritänkare på området personlig hygien. Många var offentligt utstötta och några var till och med laglösa, men de vägrade att bli som alla andra. Om de hade is i ådrorna eller permafrost i hjärnan, får du bilda dig en egen uppfattning om, men de nådde sannerligen nya höjder i konsten att bete sig märkligt

Om du vill vara framträdande som klarröd akne ska du ha en inställning som profeterna i Gamla Testamentet. Vansinniga upptåg för at få publicitet var deras specialitet. Man skulle kunna tro att Hesekiel försökte ta rekordet för 'knepigaste bravad i Guinness Rekordbok' när han låg på ena sidan i ett helt år och eldade med dynga för att kunna laga mat som ransionerats fast ransionering inte behövdes. (Gud ville att han skulle avända avföring från människor, men Hesekiel var för normal för det. (Hes 4:4-15)) Han grävde sig genom en vägg, byggde ett pålverk mot en tegelsten som han kallade för 'Jerusalem' och attackerade sitt eget avrakade hår. (Hes 4:1-3; 5:1-4; 12:5) Jesaja strosade omkring nästan helt näck i tre år. (Jesaja 20:2-4) Hosea inledde ett förhållande med en viss sorts kvinna. Fromma ögonbryn måste ha skjutit genom hustaket. Ändå var detta inga idéer uppkomna ur harhjärnorna hos ett gäng religiösa knäppisar. Det var Gudsmän som lät sig ledas av den Allsmäktige.

Se Simson där han faller pladask på ansiktet - han har snubblat över håret igen. I närheten står en nasir som desperat försöker hålla sig för skratt (skratta åt Simson och du kan skratta hela vägen till sjukhuset). Nasiren har efter Guds anvisning rakat sig över hela huvudet. (4 Mos 6:9, 18-19) Vi har här två män som leds av helig Ande. En vi inte skulle acceptera eftersom hans hår aldrig sett skymten av ett rakblad och en annan just därför att han har sett ett.. Det är ju allom bekant att heliga människor måste anpassa sig efter våra normer.

Jag skulle kunna pladdra vidare i all oändlighet om vansinnesgärningar hos pajaser som Simson, den långhårige drummeln som rev ner hela huset - över sig själv; (Dom 16:30) Jakob, som tog struptag på en ängel; (1 Mos 32:24 ff) Daniel, som hamnade på lejonens meny, inte för att han bad utan för att han insisterade på att be med böjda knän och öppna fönster. (Dan 6:10) Jag skulle kunna författa nidskrifter om hela arméer - som till exempel den som gav sig ut i krig och insisterade på att kören skulle gå först, (2 Krön 20:21) eller Josuas trupper som vaggade runt i cirklar till Jerikobornas stora (och kortlivade) nöje. (Josua 6:3) (Så pinsamt det måste ha varit att delta i den där snurriga armén. Lokalbefolkningen måste ha dött av skratt.) Eller så kan jag glida ur Bibelns pärmar och berätta om Luther som kastade ett bläckhorn på djävulenl; om Wesley, som bad för sin hästs ben; om Finney som fick skämtsamma fabriksarbeterskor ner på knä genom att bara se på dem, om begravningståget på 1800-talet där en predikant skuttade upp ur kistan och gav sig på de chockerade åskådarna verbalt. Jag säger dig att du och jag är de första riktigt vettiga kristna som någonsin levt!

Men ärligt talat, har Gud slutat att stå bakom människor som bryter mot konventionerna? Eller har vi slutat att uppmärksamma hans stöd? Har Gud gjort slut på sin kreativitet eller har vi gjort slut på hans tålamod?

Om vi vore mer öppna för Andens ledning skulle då kyrkan ha färre söndagsskollärare och fler clowner, serietecknare och dockteatrar; färre körmedlemmar och fler joddlare, mimare och helt nya sorters musik; färre predikanter och fler underhållare, filmproducenter och datorgenier?

Jag har gått för långt. Jag kan se hur du sitter och värmer dig vid brasan du gjort med denna bok. Ändå tänker jag kliva över gränsen eftersom mitt hjärta värker för den lilla grupp människor vars heliga uppdrag krockar med vår känsla för anständighet.

För att understryka att detta problem är verkligt använder jag särskilda exempel, trots att jag inte menar mig helt känna till Guds tankar om dem. Jag har svårt nog att urskilja min egen inriktning. Istället anammar jag Gamaliels visdom och vägrar kasta sten medan det fortfarande finns ett tvivel. Annars kanske jag ertappas med att hindra Guds verk. (Apg 5:34-39)

Vad skulle du tänka om en man som upplevde sig gudomligt kallad att tillbringa oräkneliga timmar med att se på hårdporr? Dr James Dobson är en sådan man, trots att han är helt övertygad om att pornografi är av ondo. (I sin kamp mot pornografin har Dobson sett mer och värre porr än många porrmissbrukare.) Ifrågasätter du Florence Nightingales kall att bli sjuksköterska? På hennes tid kanske du hade det. Då var sjuksköterskeyrket känt för stor omoral och dryckenskap. Simon Petrus brottades med sitt samvete innan han kunde predika för Kornelius. Andra kristna blev förskräckta. (Apg 11:2-3)

'Illasinnad, elak, vilseledd - förtjänar en bestraffning ...' skrev den Västindiska pressen om James Ramsay, en känslig kristen som hade upprört allmänhetens känsla för anständighet i alltför hög grad. Han hade gjort sig skyldig till 'de mest absurda fördomar,' dundrade man från England. Ramsay hade givit ut en bok där han föreslog att kanske slavhandeln var fel. Tidigare hade denne kyrkoherde haft mage att i gudstjänsten lägga till en bön för de svartas omvändelse. Församlingen blev rasande. En del lämnade lokalen. Kyrkorådet presenterad en formell protest mot Ramsays 'försummelse av pastoratet'.

Man kan inte lita på alla som tillägnat sig en 'högre moral'.

I ett drag som var lika djärvt och strålande som hans ursprungliga skapande av musiken, tog Händel en komposition som annars bara hade skänkt gåshud åt ett gäng feta kristna och gjorde den till en kanal som överöste de förlorade med Kristi varma kärlek. Ändå innebar också detta ett moraliskt risktagande.

Den första uppsättningen av Händels Messias hjälpte 142 personer ut ur fängelse där de satt till följd av skulder de inte kunde betala. Efterföljande konserter under Händels ledning blev till sådan hjälp för de fattiga att en författare skrev, 'Troligtvis har ingen annan kompositörs verk så omfattande bidragit till att lindra mänskligt lidande.' Denna komposition - av många trodd att ha gjort mer för att övertyga människor om Guds existens 'än alla teologiska böcker som någonsin skrivits' - presenterade dessutom Skriftens ord på ett mäktigt sätt för de okyrkliga. Jag skulle hylla detta sätt att framföra ett verk och vilja kalla det en magnifik prestation, men jag saknar den urskillningsförmåga som de kristna hade på Händels tid. Kyrkan degraderade honom för att han inte begränsat sina framföranden till kyrkobyggnadernas helgade domäner. Den för Amazing Grace kände John Newton ansåg detta 'sekulära' framförande av Händels Messias vara en sådan skandal att han sägs ha predikat varje söndag i över ett år emot det.

Liksom de gamla Fariséerna kan vi förfasa oss över hur våra andliga förfäder betedde sig - fast övertygade om att vi omöjligt skulle kunna bli så förblindade av religiösa fördomar att vi skulle opponera oss mot Guds verk och ändå göra felbedömningar av samma kaliber som gudfruktiga människor har gjort i tusentals år.

Jag förespråkar inte blind tolerans. Det är en av de villoläror som är på modet i våra dagar och till och med de bigotta Fariséerna tolererade felaktigt penningväxlarna i templet. Men vare sig de felade genom för hög tolerans eller för låg, gjorde de alltid samma grundfel: de lät de gällande reglerna i den egna gruppen ringa så starkt i öronen att de inte kunde höra Guds hjärta slå. Precis som vi var de säkra på att de aldrig kunde begå ett sådant misstag. Alltså; även om jag inte pläderar för obetänksam acceptans, vädjar jag om försiktighet - särskilt eftersom Guds första prioritering är att upplysa mig om hans vilja för mitt liv, inte om hans personliga ledning för alla andra.

Cristina, skrev en kristen månadstidning, låter Kristi ljus lysa i ett mörker som är så betryckande att det skys av så gott som alla kristna. Hon är ett stående inslag på en sexklubb. Nej, hon tar inte av sina kläder - hon gör samma nummer inför barn på cirkusar. Som Australiens ledande ormmänniska tar hon andan ur publiken genom att slå knut på sin kropp och inte på sin moral. På vad hon är övertygad om är Guds befallning, balancerar hon på helvetets brant och räddar själar ur satans käftar.

När jag såg denna imponerande artikel i en ledande kristen tidning antog jag att Cristinas vågade bedrifter, andliga styrka och framgång i att vinna själar hade gjort henne till en celebritet i kristna kretsar. Efter att i månader ha känt en ovanlig längtan att be för henne, gav jag till slut efter för min önskan att kontakta henne. Jag blev chockerad när Cristina medgav att hon kände sig förkastad av 98% av alla kristna och inte kunde finna en enda församling där hon kände sig accepterad. De gudfruktiga behandlar henne som en samarier, trots att hon ensam är nästa till mannen i rännstenen. Strategiskt placerad i satans mest omhuldade kvarter, visar Cristina kärlek till missbrukare, ber för stripporna, vittnar för transvestiter och skakar om avfallande kristna. Och ändå är det så få som stöttar henne i bön. Gud använder predikanter, sångare och kanske också sjuksköterskor, men en ormmänniska? På en strippklubb? Härnäst säger du väl att Gud kan hela sjuka med en näsduk, (Apg 19:12) förser tusentals människor med mat från en pojkes matlåda, eller blir till en man som fördöms av de religiösa ledarna för sin 'låga' moral ... (Luk 7:34,39; 11:15,38; 13:14)

Cristina kämpade i åratal med vad som tycktes vara Guds kallelse som brann inom henne - och mot de hinkar med vatten som välmenande kristna hävde över henne. Att utrustas med en sällsynt förmåga som utvecklats från fyra års ålder var inget bevis för att Gud ville att hon skulle fortsätta. Jesus kallade fiskare att försaka kunskaper som förfinats genom år efter år av erfarenhet.

Det är en skrämmande moraliskt trasselsudd. Jag skulle inte kunna gå in på Cristinas arbetsplats utan att bedröva Gud. Men Skriften undervisar om att en del saker inte styrs av orubbliga lagar utan av renheten i personens motiv och personlig ledning från den Högste. (Rom 14:1-23) Detta gäller dock bara för brytande mot regler av mänskligt ursprung - fastän sådana regler, liksom fariseiska lagar, kan utformas av välmenande kristna för att sätta upp en beskyddande häck kring Guds lag. Den fruktansvärt helige Guden skulle aldrig gå emot sitt skrivna ord eller smutsa ner sin fullkomliga renhet genom att kalla Dobson till lusta, Nightingale till dryckenskap, eller Cristina till omoral, även om kallelsen bärs fram av en flock med gloriaförsedda änglar i psykedeliska overaller. Inte heller skulle Gud utvälja dem till så svårhanterliga uppifter om de inte var ovanligt motståndskraftiga mot just den typen av frestelser de skulle möta.

Vi är ofta så medvetna om att synden är som en jäsande deg att vi glömmer Jesu undervisning om att Guds rike också är som en jäsande deg, som börjar med lite jäst och sedan sprider sig genom hela degen och förvandlar allt den kommer i kontakt med. (Matt 13:33) En kompetent kristen ute i Guds ärende är ett mycket större hot mot fienden än fienden är ett hot mot en Andeledd kristen. Det är dock en helt annan sak om en kristen vandrar utan mål eller i synd rakt in på fiendens planhalva.

Så trots att det alltid kommer att vara ovanligt och alltid ske under särskilda förhållanden, kan Guds ledning utmana människors moraliska kod - till och med en som har beskyddat miljontals kristna. Jag har mött ett moraliskt dilemma bara i att ta upp ämnet. Någon kan ta det som en ursäkt för självdestruktivitet och synd, men om jag inte säger något kanske någon annan krossar Guds ledning genom att anse sig vara heligare än Gud.

Vi måste böja oss ner för den Helige vars vägar inte är våra vägar. All vår glädje står att finna i hans perfekta vilja, ovsett om den krockar med mänskliga traditioner.

Gudagiven mångfald

Vi vet alla att mänsklighetens första tjänst bestod i nudistiskt trädgårdsarbete. (1 Mos 2:15, 25) Det fungerade bra. Det hade Guds välsignelse. Ändå hoppas jag att vi inte känner någon dragning att ta efter deras sätt att tjäna. Inte heller ser jag många människor som försöker organisera sin egen korsfästelse för att kopiera den mest kraftfulla tjänst jorden någonsin skådat. Så varför försöka stjäla någon annans tjänst överhuvudtaget? Vi skulle se lika löjliga ut som magra David när han försökte sig på en oplanerad kurs i att använda Sauls tunga rustning. (1 Sam 17:38-39)

Du är ett unik skapelse från Gud. Bara en dåre skulle vandalisera Leonardo da Vincis ovärderliga verk genom att försöka förvandla allihop till Mona Lisa.

Gud blir mest upphöjd genom hundra vanliga människor som är ärliga i att följa sin unika kallelse, inte av hundra imitationer av Billy Graham (eller Cliff Richard). Resultatet skulle mer exakt återge Guds mångfasetterade karaktär. Vår store Gud är komiker och domare; musiker och talare; en tjänare och en kung. Se bara på skapelsen: Gud är en konstnär, en ingenjör, en uppfinnare, en trädgårdsmästare. Han är biokemist, barnmorska, filosof, arbetare, arkitekt - tar listan någonsin slut?

Guds personlighet är så rik att där måste finnas åtminstone ett, om aldrig så litet, drag hos honom som du kan porträttera bättre än någon annan någonsin gjort - om du accepterar utmaningen i en sant Andeledd tjänst istället för en blek imitation av någon annans.

Precis som Jesu och Johannes Döparens livsstilar skilde sig enormt från varandra,(Matt 3:4; 11:18-19) borde det finnas en rik mångfald inom Kristi kropp. En skev bild av helighet och/eller överlåtelse leder ofta och olyckligtvis till gråtrist likriktning. Det är egentligen köttslighet - oförmåga att älska eller uppskatta någon som är olik oss. Mummade helgon är dagens melodi. Riktiga helgon fräter på hycklarnas näsor.

För att nå ut till de många olika sorters människor han mötte, gjorde Paulus sig till 'allas slav'. (1 Kor 9:19-23) Om Paulus som en enda individ kunde göra detta, föreställ dig den bredd som Kristi kropp i helhet skulle kunna uppvisa. Detta är möjligt bara om vi låter Anden ge näring åt vår individualitet. Kristna som önskar att de hade samma förmåga som andra är som näktergalar som suktar efter skönheten hos en påfågel eller högt svävande örnar som avundas strutsen dess starka ben. Men känner vi inte så allihop ibland?

Förakta inte den unika blandning av gåvor som den vassaste Hjärnan i universum skänkt dig. Sluta upp med att avundas andra deras uppgifter och börja söka klarhet i ditt eget kall. Om i dina ögon det kallet ser obetydligt ut bör du skämmas, inte över kallelsen, utan över ditt sätt att tänka!

Fler webbsidor på svenska:

Du kan finna kärleken: Vad dina drömmar avslöjar

I väntan på Den Stora Uppgiften: I väntan på Den Stora Uppgiften Jakten på drömmars uppfyllelse

Kärlek att förundras över - Evigt älskad av en evig Gud