Djupt inom oss tycks det finnas ett gapande tomrum som inte ens hundra älskare kan fylla och ändå finns det hopp. Din dröm kan bli verklighet!
Kärlek som faktiskt håller i längden har gäckat många av de mest eftertraktade människorna i världen, men för dig kan det vara annorlunda.
Hur mycket skönhet och åtgärder för att 'förbättra' denna skall till för att en kvinna inte längre skall känna törst efter kärlek? Hur många gånger behöver den genomsnittlige mannen se på Victoria Silvstedt, systrarna Graaf och Linda Lampenius avklädda för att slippa konfronteras med smärtan i att bli avvisad?
Hur mycket vi än försöker, kan vi inte fly från vårt stora behov av kärlek. Forskare i beteendevetenskap har upptäckt att också människor som nästan bara är inställda på opersonlig sex såsom porr, telefonsex, fetischism, onani, exhibisionism, våldspornografi o.s.v. - vanligtvis drivits till sin fixering av törst efter kärlek. (Så grymt missförstådda många av dessa människor blivit.) [1]
Att vara kär är dock en riskabel och ofta smärtsam upplevelse. Vi kanske kysser med slutna ögon, men förhållanden är skrämmande ömtåliga. Skönhet skrumpnar bort. Människor förändras. Döden eller oenighet kan också ta ifrån oss den vi älskar. Och ju djupare vår kärlek är, desto djupare blir vår osäkerhet.
Men om verkligheten kan vara rätt kylig, är drömmar ofta för brännheta att ta i med bara handen.Våra passioner verkar så omättliga att vi ryggar tillbaka inför dem, och ändå fortsätter de att störa oss. Lossa dessa järnbojor - bara för ett ögonblick - som håller längtan fjättrad någonstans bland dina tankars allra mörkaste fängelsehålor. Släpp ut din längtan och låt den sväva i full frihet inför dina ögon, hur ouppnåelig den än tycks vara. Våga se vad den avslöjar.
Du brinner av längtan efter närhet som inte avtar; en följeslagare som aldrig kommer att svika dig; en vän som alltid kommer att vara hos dig, var och när helst du vill.
Alltför ofta har du blivit missförstådd. Du längtar efter en vän som nästan kan gå in i din själ; allra helst någon som inte bara vet om vart och ett av dina trauman respektive triumfer från födelsen, utan också har upplevt dem tillsammans med dig. Du behöver en beundrare som känner till dina mörkaste hemligheter och ändå gläder sig över dig med oavbruten tillgivenhet - någon som lättar din börda.
Där du snubblar fram efter livets hårda smällar, värker det inom dig efter någon som inte bara längtar passionerat efter att fylla dina djupaste behov, utan som också alltid kan göra det. Du behöver en partner som är så stark att du, när kriserna avlöser varandra verkligen kan lita på, att din vän kommer att trösta dig, beskydda dig och ge dig den styrka du behöver för att nå lycka och framgång. Samtidigt vill du inte bli kvävd. Tvärtom vill du ha någon som kan att svinga dig upp till höjderna du är född att uppnå.
nå.
Du trånar efter någon som inte förändras och som du ändå aldrig kommer att tröttna på; någon som matchar dina behov så väl att det känns som om ni vore gjorda för varandra; någon du alltid kan vara stolt över; någon vars kärlek till dig är så väldig att den alltid tillfredsställer dig; någon som är trogen, äkta, öppen och varm och samtidigt så motståndskraftig mot åldrandets ödeläggelse, sjukdom och tragedier att han eller hon nästan verkar odödlig. Du vill inte att döden ska beröva dig den du älskar och kasta ut dig i den iskalla ensamheten.
Inte en enda person på jorden kan leva upp till kraven, och ändå finns denna värkande längtan kvar. Ett fåtal drömmare fortsätter att jaga den flyktiga, euforiska förälskelsen, för alltid trevande efter det perfekta förhållandet. Resten av oss ger upp. Endast en Gud skulle kunna uppfylla våra kriterier! Och hur skulle han kunna hjälpa? Vi är kött och blod; Gud, om han finns, är någon sorts Ande, höljd i dimma och omöjlig att närma sig. Tanken att bli vän med Gud är absurd.
Eller är den det?Våga drömma
Det finns hopp!
Men Gud är en glädjedödare! Eller är det kanske synden som i slutändan dödar glädjen? Den lovar så mycket samtidigt som den ger upphov till baksmälla, könssjukdomar, oönskade graviditeter, sjukdomar, cancer, svek, smärta, skam? Fråga syndens offer - stöldernas, våldets, missbrukets, skilsmässornas, hatets, själviskhetens och förtalets offer - om Guds vägar dödar glädjen eller skapar den.
Men Gud är tråkig!
Verkligen? Den Gud vars kraft och kreativitet utmanar vår fantasi; vars under är outtömliga? Skulle det inte vara ett oändligt äventyr att vara kär i den enda person som alltid förmår överträffa dina vildaste drömmar?Denna spännande person, vars obegränsade kamratskap och gränslösa makt kan fylla det ofyllbara gapet inom oss, är faktiskt den perfekta partner som du värker av längtan efter.
'Men jag behöver någon jag kan röra vid!' Gud känner till alla dina behov.
Den fullkomliga romansen
Någon älskar dig passionerat. I den personens ögon, som verkligen räknas, är du speciell. För andra personer kanske du bara är en av tusen, men inte för Honom som har skapat dig. Du betyder så mycket för honom att det Gud vill ha tillsammans med dig kan liknas vid ett perfekt äktenskap där ni kan glädjas åt för alltid.
Att tro på det motsatta könet gör inte någon gift. Att tro på en viss lära ger oss heller inte rätten att leva med Gud. Det är inte tillräckligt att vandra nedför en kyrkogång. Ett sant äktenskap är att tro på någon så helt och hållet att du överlåter allt vad du är, och allt vad du har, till den personen under resten av ditt liv.
Om en hemlös kvinna som vuxit upp på gatan, gifte sig med en miljonär, skulle hon få hans rikedomar och han skulle få hennes skulder. Han skulle bli nedsvärtad med hennes skam och hon skulle vinna hans härlighet. För att detta skulle kunna ske måste hon vända sig bort från andra, konkurrerande relationer, och låta binda sig och sina knappa tillgångar till denna man genom äktenskap. Allt han äger kommer att bli hennes, bara om hon låter allt hon äger bli hans.
På liknande sätt blir det om vi anförtror allt vi har till Gud - vår tid, vår begåvning, relationer och ägodelar - han kommer att ge och ta och låta oss omges av gudomligt överdåd. Vi lämnar vår lastbarhet till Jesus, och överger t.o.m. vår käraste synd. Alltihop blir hans. Det var det han dog av. I gengäld innesluts vi i Jesus syndfria fullkomlighet som gör det möjligt för oss att ha en intim relation med en helige Gud.
När vi ingår den här kärlekspakten, ger vi Gud rätten att göra vad han vill med våra tillgångar, men universums store ägare ger oss samtidigt fullt tillträde till sina rikedomar. Vi byter våra gåvor mot hans allmakt; våra försök att styra våra liv mot hans gränslösa visdom. Vi ger honom vår tid på jorden, och han ger oss evigheten.
På varje sätt tjänar vi på det här erbjudandet och Gud förlorar. Men Gud är förälskad i dig. Han vill ingå detta heliga förbund med dig mer än du kan föreställa dig. Krossa inte hans hjärta och gå miste om människans största upplevelse genom att hålla tillbaka.
Ett Bröllop i Himlen
Följande rader liknar de löften som avläggs vid giftermål. Genom dessa kan du ge dig själv till Herren och därigenom göra honom till din Gud. I gengäld gör kungars Kung dig värdig att förenas andligen med honom, och han lovar dig att utan förbehåll vara dig trogen. Om följande ord på ett passande sätt beskriver dina känslor kan du göra dem till en bön genom att läsa dem för Gud.
Det gör ont att erkänna hur självisk jag har varit. Jag har sårat dig djupt och ändå sände du din Son, som gav sitt liv och segrade över döden för att säkra min förlåtelse.
Du har gett dig själv helt och hållet för mig och jag längtar efter att besvara din överväldigande kärlek, genom att ägna allt jag har åt att glädja dig. Jag tar dig till min Gud från den här dagen och framåt. Jag ska älska, ära och lyda dig. Jag ställer mig under ditt kärleksfulla beskydd och din ledning. Jag ger upp mina synder för dig och avsäger mig även de saker som lockar mig. Och i gengäld tar jag emot din förlåtelse, din rening, och din kraft för att kunna leva ett liv värdigt dig.
Tack för att vi nu har inlett en förening så unik och kraftfull att inte ens döden kan bryta den.
Beviset finns inte i dina känslor (som t. ex. att du skulle känna dig skyldig eller glad), utan i Guds ärlighet. Han har i Bibeln givit sitt ord på, att vem som helst som vänder sig från synden och till Jesus för att bli ren, har ett helt nytt öde. Gud är ingen lögnare!
Om detta är första gången som du försökt dig på att be en sådan här bön uppriktigt, behöver du genast vidare stöd. Du behöver kontakt med andra, mer erfarna troende. Se dig om efter en församling som tilltalar dig - eller kanske har du en kristen kompis du kan tala med? Om du vill kan du sända ett mejl till mig på love@net-burst.net (bara på engelska) eller skriva till min svenska vän sweden@net-burst.net Visst skulle det vara trevligt att få veta allt om dig, men också ett kort meddelande är till hjälp när vi skall be för dig.
love@net-burst.net Grantley Morris
(Only for e-mail in English)
Den perfekta partnern
I gammaldags romantiska berättelser lämnade de unga älskande verkligheten och lät känslor och drömmar ta över. Det är inte överraskande att deras språk var spetsat med religiösa uttryck:
* Han tillber henne
* Han är himmelsk
* Han tillber marken hon går på
Denna längtan djupt inom dig kommer att förbli otillfredsställd tills du får hela glädjen av en spännande och fullkomlig förening med Honom som har skapat dig. Gud är den perfekta partner som du längtat efter. Och ändå är det just hans fullkomlighet som gör honom oåtkomlig. Den Allsmäktige är fruktansvärt helig; ojämförligt rättfärdig; obegripligt ren. Sådana är inte vi. Om man tänker sig intensiteten och renheten i Guds moraliska fullkomlighet som ett bländande ljus är vi, i jämförelse, som det svartaste mörker. Och mörkret kan inte finnas där ljuset är.
Tillbaka till Verkligheten
Vi kommer alltså störtande tillbaka ner till verkligheten. Det finns en lösning på problemet, men för att uppskatta dess storslagenhet, måste vi begrunda hur stort problemet faktiskt är. Detta gör oss så illa berörda att vi instinktivt värjer oss för det, liksom en fånge som just släppts från en fängelsehåla måste rygga tillbaka för solljuset. Vi ska klargöra fakta som utmanar vår begränsade förmåga att ta itu med verkligheten. Ändå är detta, att konfronteras med det, den mest befriande upplevelse en människa kan göra.
Om vi skulle rusa in på ett sjukhus och där råka på en läkare, som steriliserat sina händer inför en operation, skulle han inte kunna röra vid oss. Vi kanske ser väldigt rena ut, men det är vi inte enligt den standard han måste hålla. Sådana är vi inför vår heliga Herre. Vi må vara lika bra som någon annan, men enligt Guds ouppnåeliga standard är vi moraliskt spetälska. Gud måste hålla avståndet.
Det kan tyckas vara en löjlig överreaktion. Vår förmåga att se oss själva objektivt har fördunklats, då vi omgetts av ofullkomlighet hela livet. Innerst inne misstänker vi det värsta, men vi flyr från det, likt människor som vägrar att låta cancerundersöka sig trots att en tidig diagnos ökar chanserna att få leva och inte dö.
Vi försöker fylla våra liv med en ständig ström av aktiviteter för att slippa tänka på det. Ändå vet vi innerst inne, att vi skulle stå skyldiga inför en helig Gud. T.o.m. när vi inbillar oss att vi har förvisat det från vår tankevärld, styr det oss mer än vi inser. En sällan medveten favoritmetod som vi använder till att tysta vårt undertryckta men ändå gnagande samvete, är att koka ihop en samling falska moraliska regler, som låter oss leva kvar i villfarelsen att vi är moraliskt överlägsna vissa människor. Det som får oss att förakta en del människor, eller att förtala, är inte lika mycket otrevlighet eller snobbism som det är ett desperat försök att dränka ropen från vårt eget samvete. Vi kan drivas hur långt som helst för att mildra våra skuldkänslor - t.o.m. till att anklaga Gud för att vara orättvis!
Vi föraktar Guds lagar, gör varandra illa och är sedan fräcka nog att anklaga Gud för oredan. "Varför lider oskyldiga?", pikar vi och glömmer lite passande att det är vår ilska, vår girighet och våra lögner som blivit de oskyldiga till skada. Av någon misstänkt anledning bedömer vi att en viss grad av skadegörelse kan vara ursäktlig och att skadan vi har varit upphov till bara råkar överensstämma gynnsamt med den måttstock som vi godtyckligt har satt upp. Gud kan inte delta i sådant hyckleri.
((Jag varnade dig för att den här skräckhistorien skulle ta dig till gränsen av det uthärdliga. Dock väntar riklig belöning för dem som har modet att konfrontera dessa fakta som vi vet är sanna. När vi närmar oss en Gud med makt att göra oss vackrare än vi vågar drömma om, har vi inget behov av att bete oss som brännskadepatienter och börja att slå sönder speglar.)
Om Gud är en kärleksfull Gud, varför tillåter han ondskan att ta över världen? För vem som helst som inte är förhäxad av sitt eget hyckleri, är anledningen uppenbar. Gud längtar efter att förgöra all ondska och den tiden närmar sig fort, då han ska göra det (2 Petrusbrevet 3:9-13). Men hur ska han kunna göra detta utan att samtidigt förgöra dig och mig?
Så blir du vacker!
Om vi skulle bättra oss och aldrig mer tänka en enda felaktig tanke igen, skulle det ändå inte hjälpa. Om vatten redan blivit nedsmutsat hjälper det inte att tillsätta rent vatten - vattnet är fortfarande förorenat. Vårt förflutna är befläckat och vi kan inte ändra det förflutna.
Vissa saker kan Gud inte göra, därför att det skulle kränka hans egen fullkomlighet. Tänk dig en man som i domstol befunnits vara skyldig till fortkörning. Domaren råkar vara en nära vän till den anklagade. Skulle det vara rätt av domaren att oskyldigförklara sin skyldige vän? Eller skulle han kunna ge förbrytaren lägre böter för att han är en vän? Bara en korrumperad domare skulle kunna se med blida ögon på lagöverträdelse eller uppvisa sådan partiskhet.
Och Gud är vår Domare, för inget är väl så orimligt som tanken att en person skulle ha skapat sig själv? Ingen av oss har själv beslutat sig för att plötsligt börja existera eller har ens förmågan att utforma sina barns fingeravtryck. Gud formade de hjärnceller som vi tänker med. Det är honom vi har att tacka för allt. Herren är skaparen och därför också ägaren till varje molekyl och varje organism som vi någonsin har brukat eller missbrukat. Älska det eller avsky det, men det gör att vi, för varje vår handling, till slut får stå till svars inför Gud. Vår själviskhet har skadat människor. Det skulle vara ett illdåd av den Högsta Domaren att inte bry sig om våra överträdelser. Det är vi som klagar på Gud när vi ser förseelser begås ostraffat. Trots att hans tillgivenhet för dig överträffar varje försök att beskriva den, kan han inte göra annat än att förklara dig skyldig. Och rättvisan kräver att straffet avtjänas.
Då återstår bara två alternativ. Antingen tar du straffet, eller så tar någon annan ditt straff.
Bara ren inbilskhet skulle få mig att ens tänka tanken att ta ditt straff. Jag har min egen synd att svara för. Men Guds ende Son lämnade för tvåtusen år sedan sin himmelska domartribun och kom till jorden. Han blev den enda människan som har levt ett obefläckat liv. I ljuset av hans renhet ser våra största moraliska bedrifter ut som smuts. Så när Kristus frivilligt gick igenom lidandet och skammen i en brottslings död, skedde något av omstörtande betydelse. Guds oskyldige Son tog på sig det fulla ansvaret för din synd.
Det fysiska lidandet drunknade i ett hav av andlig ångest. På korset ropade den enda person som någonsin åtnjutit evig gemenskap med Gud, 'Min Gud, varför har du övergivit mig?' Gud Fadern var tvungen att överge sin älskade Son och behandla honom som den mest avskyvärda syndare, tills det fasansfulla straffet betalats fullt ut. Efter att helt och hållet ha tagit på sig konsekvenserna av vårt fördärv, bröt Kristus igenom till livet igen och sprängde därmed upp en väg för oss att vandra på - hela vägen fram till Gud.
Du är brännpunkten i denna gripande kärleksförklaring, den förnämsta kärlek universum någonsin upplevt. Vill du fortfarande avvisa den?
Njut av den fullkomliga kärleken
Kristus offer har försett oss med en väg som vilken skuldbelagd förbrytare som helst kan färdas på utan att bli beskjuten. Men du blir inte förlåten automatiskt.
För att få stå nära alla galaxers Herre; för att gudomlig kraft ska kunna strömma genom dina ådror; för att nå de höjder du är skapad att nå, krävs ett gensvar från din sida. Låt oss återvända till den blyfotade bilisten för en förklaring.
En domare skulle vara tvungen att bötfälla sin vän för lagöverträdelse. Dock är det helt och hållet lagligt att erbjuda en vän pengar att betala sina böter med. Sedan är det upp till den skyldige att ta emot domarens gåva.
Det skulle krossa Jesus hjärta om du ringaktade hans erbjudande att lida i ditt ställe. Det enda alternativet är att du tar straffet. Det är det sista han vill. Gud är angelägen om att rädda dig från helvetets ångest och ge dig en tillfredsställande, livsförvandlande gemenskap med honom. Men du måste ta emot gåvan. Det innebär att du måste erkänna att du är i behov av den - att endast Jesus offer kan frikänna dig.
Det finns ett villkor till. Om vår blyfotade vän, den farliga bilisten, har för avsikt att fortsätta bryta mot lagen, är han en samhällsfara. Det skulle vara fel att benåda någon som planerar att fortsätta trotsa lagen.
På samma sätt vore det fel av Gud att förlåta oss förrän vår inställning till synden har förändrats.
Det går runt i mitt huvud vid tanken på de mängder av människor som så tragiskt har missat poängen. En annan bild visar hur central den är.
Du är fångad i ett hav av synd. Bottenlösa vatten slickar uppstickande klippor. Ingen kan trampa vatten i evighet. De mörka djupen skrämmer dig, med undantag för en fläck. Du har funnit en plats där de dödliga vattnen ser vackra ut och de sensuella vågorna är utsökta. Hur ska någon kunna ta dina rop på hjälp på allvar, om du plaskar runt och roar dig? Och vad är det för mening i att rädda någon som är fast besluten att dyka i igen efter varje räddningsförsök? Ingen med en sådan självmordsförbindelse till en synd kan räddas.
Detta betyder inte att du måste inleda ett syndfritt liv för att få uppleva förlåtelsens glädje. Vi sitter fast i syndens dödliga grepp. Endast Jesus kan lossa det. Men vill du det? Vill du vara av med din favoritsynd för alltid?
Den Allsmäktige ger oss värdighet genom att respektera vår vilja. Om vi inte vill ha honom till vår Gud och låta honom ha totalt inflytande över våra liv - det bedrövar och förskräcker honom - men i sin mildhet låter han oss gå vår egen väg. Ingen har känt smärtan av obesvarad kärlek så som Gud.
Du kan aldrig tvingas att älska någon. Inte heller kan du tvingas att längta efter hjärtats renhet. Givaren har gjort allt vad han kan. Valet är ditt.
Att strunta i vår Skapare är höjden av själviskhet. Han är Källan till allt gott som vi någonsin haft glädje av. (T.o.m. syndens njutning, en opålitlig skugga av originalet försvinner någonstans på vägen där du är upptagen med att trotsa honom, är möjlig bara p.g.a. vår Gudagivna förmåga att uppleva njutning.) Allt det underbara som vi tar för givet kommer från honom. Han håller samman våra atomer. Han beskyddar och ger näring även åt de som struntar i honom, då han förser dem med rika möjligheter att besvara hans häpnadsväckande kärlek. De vill inte att Gud ska lägga sig i, men det gör han ändå - han överöser dem med myriader av hjärtligt goda, vackra, utsökta, uppfriskande, hänförande och inspirerande gåvor. I döden får emellertid de som ville vara oberoende av Gud slutligen sin vilja fram. Det är den fullkomliga skräcken. Att för evigt vara avstängd från Källan till all kärlek, skönhet, tillfredsställelse och glädje är framtidsutsikter som skrämmer.
Men med en ångerfull inställning till ogudaktiga "nöjen" och med förtröstan på den förlåtande kraften i Jesus offer, ger du Gud friheten att göra det han längtar efter att göra - betala din skuld till rättvisan och överföra Kristus moraliska fullkomlighet till ditt konto. Detta gör dig så ren i hans ögon att du inte längre behöver vara skild från honom. Du får inleda en oändlig gemenskap med den mäktigaste personen i universum.
Skulle du vilja be en bön för att ge ditt liv till Gud? Ja