Förföljd av Nederlag

Framför honom väntade glädje och ära, ett långt och fruktsamt liv, ett välstånd dubbelt så stort som innan och framväxten av en ny, underbar familj. (Job 42:11-17; jämf. Job 1:2-3)Job hade allt att leva för.

Precis som vingrenar inte dignar av frukt jämt och ständigt, gör inte vi det heller. Det vore onaturligt. (Pred. 3:1) Under en betydande del av sitt liv är vinstocken inget annat än en torr, förvriden pinne; utan frukt, värdelös som skydd från solen, oanvändbar som timmer; till det yttre duger den bara till att ryckas ur jorden och förvandlas till aska. Ändå är det där ofruktbara perioderna lika livsviktiga för som fruktsäsongen vinrankan.

Om våren kunde smyga på tå förbi naturen utan att väcka den ur vinterdvalan; om solen kunde slinka igenom himlavalvet utan att förjaga natten; om regnet kunde falla till marken utan att skänka liv åt öknen - bara då borde du frukta torra perioder, mörka perioder och magra perioder. Även om du just nu känner dig överflödig som en pälskappa i värmebölja kommer det en tid då man värdesätter din värme. Det finns en tid för allt.

Vi skulle kunna fylla ett helt bibliotek med berättelser om spektakulärt misslyckade män och kvinnor som så småningom blev de gnistor som tände Guds eld på jorden. Många hann sluta sina ögon för sista gången utan att ha sett den frukt deras mödor till slut gav.

Icke desto mindre grundade Gud detta mönster för årtusenden sedan: Sara visste inte av något annat än ofruktsamhet under nittio plågsamma år och ändå blev hon urmoder till miljontals människor.